dröm

Inatt drömde jag om pappa. Jag drömde att han dog igen, fast två gånger den här gången. Först dog han en gång sen vaknade han liksom till liv igen och sen dog han igen efter en stund. Det kanske låter som om det borde vara en ledsam dröm men av någon konstig anledning var det inte det. Jag har sedan jag vaknade upp imorse tänkt på pappa hela dagen. Det har varit som en lite dia bilds projektor i mitt huvuvd, mest "bilder" av pappas sista 6 månader och hur han såg ut när jag såg honom efter att han dött. Jag försökte komma ihåg hur han lät när han skrattade men jag kommer inte ihåg! Det gör mig ledsen. Sen verkar jag också ha glömt hur hans röst lät. Det är det värsta nästan, att det liksom känns som om han verkligen håller på att försvinna helt. Sonen kallade honom tom mannen häromdan när han såg bilden på mormor och morfar tagen på pappas bröllopsdag. Jag blev ledsen och sa att det var morfar. Även om saknaden inte känns lika rå varje dag så känns dagar som idag ändå super jobbiga och orättvisa.
Pappa, saknar dig som bara den och tänker på dig hela tiden! Du får spöka för mig, det skulle kännas bra att känna din närvaro, din älskade äldsta dotter.