stora killen

Jag tror att det är först idag som jag på riktigt har fattat att min lilla bebis faktiskt är en stor kille. Han är över 2år, pratar lika bra som 3åring och är bara för charmig. Vi (sambon och jag) har alltid pratat till sonen som om han var en liten vuxen, läst böcker som som varit för mycket äldre barn och förklarat för honom varför man inte får göra saker även om han var för ung för att förstå. Jag gillar inte att det finns ålders gränser på barnleksaker och böcker, bara för att barnen är små behöver man inte läsa tråkiga böcker med ett ord per sida. Att förklara saker för sonen fast han varit för ung hare säkert retat en massa människor som tycker att man "daltar" med det stackars barnet. Även om det har varit för sonen så har det faktiskt mest varit för mig, för att jag ska få in rutinen att alltid förklara för honom. Jag kan redan se framför mig hur jag kommer att få problem med en son som verkligen kan prata bort sin mamma men samtidigt är det väl en bra sak att han är verbal? Sonen är förutom sambon min stora kärlek och jag kommer alltid finnas där för honom.

Inom både min släkt (vissa som har barn) och sambons har jag hört riktiga skräck historier om hur de uppfostrar barn och hur föräldrarna skulle dö om barnet visade sig vara homosexuellt. Senast i torsdags när vi träffade sambons släkt eller delar av den iaf hörde jag den senaste skräckhistorien. Kusinen berättade om en kompis till hennes son som biter andra barn när han blir irriterad/rädd/arg. Alla verkade tycka att det var rätt för mamman till barnet att BITA barnet så barnet skulle fatta att det gjorde ont!! Då kusinen förklarade att mamma redan hade gjort det så började de diskutera precis hur hårt man skulle bita barnet. Jag blev så otroligt chockad över vad jag hörde att jag inte kunde säga något. Hur fan är man funtad om man biter ett barn?!! Iofs är jag inte så chockad över att kusinen tyckte att det var rätt att göra så då hon snäpper sin son i huvudet, har slagit till honom över händerna, dragit honom i örat osv. Kusinens 2åring är en ganska tystlåten kille som lärt sig att inte smutsa ner sig för då blir mamma arg. Han slår min son när han vill ha en leksak som sonen har, han får inte vara barn. Vad ska man göra för att göra situationen för barnet bättre? Kusinen går det inte att prata med då hon inte lyssnar utan bara blir aggressiv...hon är som en 14åring. *suckar* Kusinen skulle också dö om hennes son blev bög eller om hans favvo färg skulle vara rosa. Jag tycker att så länge min son inte skadar andra eller sig själv så är jag lycklig om han är lycklig.
Snacka om att det här inlägget fick en lite annan vändning än det var tänkt. Har tagit ett kort av sonen så att elvira ska få se min stora lilla son :) Klippning är min design *skrattar*, det är svårare än man tror att klippa en sprallig 2åring. Så länge som jag får bestämma kommer han nog att ha ganska långt hår *flinar*...det är ju sååå sött.