På väg tillbaka

Den här mamman är äntligen på väg till sitt forna själv. Städningen som jag skulle ha gjort i fredags blev det inget av utan det gjorde jag idag. Snacka om att det var skitigt *ryser av tanken*.

Nästan varje gång jag städar nuförtiden så gråter jag. Kanske för att jag måste damma av fotografiet av pappa, mig, sonen, syrran och brosan (den äldsta av mina två) som togs ca 1 vecka innan han gick bort. Snacka om att jag i efterhand är glad att jag tvingade alla att sitta i soffan med pappa så jag kunde ta bilder. Det var främst för min egen del då jag ville ha en bild av mig och pappa, när jag var vuxen för av någon anledning så fanns det ingen. Jag har på senare år börjat att totalt lita på min egen instinkt och det var just den instinkten som sa till mig att det var viktigt att jag tog med kamera just den här söndagen.
*gråter*
Jag saknar dig pappa!

Jag drömde om pappa inatt men jag kommer inte längre ihåg vad drömmen handlade om men det var en glad dröm. För mig betyder det att pappa vet att jag är ledsen över mycket som pågår just nu och kom för att trösta mig.