jaha

Jag och sambon har för en gångs skull haft en myskväll och kollat på film. Inte ofta det händer med min söta sambo då han oftast är trött och vi ibland kan ha svårt att välja film. Trevligt har det varit iaf :)

Måste plugga MÅSTE plugga men det är så svårt att koncentrera sig. Har tänkt mycket på pappa den här veckan vilket inte har varit en överraskning då vi (jag och syrran) mötte fonus advokaten. Den jävla advokaten pratar bara över våra huvuden och lyssnar inte på vad vi har att säga. Det känns som den här bouppteckning kan bli ganska jobbig. Vill ringa pappas fru men vet inte vad jag ska säga, tror att hon är lessen på oss men vi kan inte tänka på hennes känslor just nu utan på våra egna. Både jag och mina syskon vill inte hasta oss igenom det här för att sedan några år från nu titta tillbaka och vara bittra. Vi är inte intresserade av att få vårt arv efter pappa nu utan bara att allt ska vara nedskrivet. Jag saknar min pappa så mycket. Jag skulle fan ge allt om jag bara kunde få prata med honom en sista gång. Jag såg honom framför mitt inre öga idag, så som han såg ut när jag och pappas fru såg honom när han var död. Det var inte läskigt bara ledsamt. Det var inte min pappa som låg där för hans kind var kall, hans ögon var lite insjunkna och han hade inte strumpor. Det var ett tomt skal för min pappas själ hade åkt vidare. Det var skönt att se det och få ett bra avslut. Jag gråter fortfarande när jag pratar om det, även fast det känns som det gått så lång tid har han faktiskt bara varit död i 4 månader. Snart är det fars dag och han är inte här. Han finns i mitt hjärta för alltid och jag har en massa bilder på honom hemma men han är ändå inte här. På fars dag åker jag till kyrkogården och tar med ett ljus och tänker på dig pappa. Sonen saknar också sin morfar fast han inte riktigt kan sätta ord på det. Lite då och då brukar han gå fram till ett foto som jag har framme i hans höjd på mig, sonen, min syster, min bror och pappa som togs ca 1 vecka innan han dog hemma hos honom, så tittar han på det och så hör man hur han säger moffa...då börjar jag gråta. Sonen tycker att det är jobbigt att jag gråter vilket jag förstår men jag brukar bara ta upp honom och säga att jag saknar morfar. Sist sa sonen mema osså moffa. Sonen kan inte säga sitt namn utan kallar sig själv för mema. Sambon tröstar mig när jag är ledsen men han förstår inte. En gång precis efter att pappa hade gått bort sa han att han förstod hur det kändes och jag sa att det kunde han inte för hans pappa lever. Så är det, hur mycket ni än tror att ni förstår så kan ni inte ens komma i närheten av att förstå hur ont det gör om ni inte själv har förlorat en förälder. Så kan ni förstå att det är svårt att hitta disciplinen att plugga? Har prov på onsdag och har inte ens öppnat boken eller egetnligen varit på lektionerna (inte obligatoriskt), jag hoppas på att jag ska orka ta mig samman imorgon.

Elvis jag saknar dig gumman. Kom hem snart så vi kan bli med barn och vara mammalediga tillsammans!

Japp såååå sugen på en till bebis, vet ju att jag får super söta bebisar, men har en massa fläsk kvar. Har liksom inte blivit av att få bort något när man inte mår bra. Ser fan fortfarande gravid ut, man kan ju deppig för mindre.

Ska nog läsa lite Harry Potter nu så jag blir på bättre humör och kanske nypa lite på sambon.