Alla Helgona

Igår hade jag bestämt att vi skulle till pappas grav och tända ett ljus. Jag har skrivit ett fint meddelande till pappa på ett gravljus och ville inget annat än att få tända det och tänka på pappa. Kusinens sambo ringde och undrade om vi kunde ta hand om deras son när de skulle jobba vilket vi inte kunde om vi skulle hinna med kyrkogården innan middag hos svärföräldrarna. Jag är säker på att jag kommer få pikar för det när jag träffar kusinen nästa gång. Så vi pulade in oss i bilen för att åka till Skogskyrkogården. När vi började närma oss inser jag att det är vi plus ett hundratal andra som ska dit *suck*. Alla andra dagar kan man åka bil ända fram till graven då kyrkogården är så pass stor men igår så fick man inte komma in med bilen såvida man inte hade handikapp tillstånd. Eftersom sonen precis hade somnat hade jag ingen lust att ensam traska dit i regnet. Vi bestämde att vi skulle åka dit idag istället. Hade trevlig hos svärföräldrarna på middag.

Idag så gjorde vi iordning oss igen för att åka till kyrkogården idag istället. Som tur var fick vi ta bilen ända fram. Det var inga ljus på pappas grav men kanske hans fru hade varit där och bara inte placerat det på graven. Jag grät och tände ljus medans sambon kollade sonen som sprang omkring och tittade på alla ljusen. Det var skönt att komma dig och "titta till" pappa. Jag gillar kyrkogårdar det är så fridfullt.

När vi kom hem så skulle sonen sova men han blev lite ledsen efter lite bråk med sin pappa. Då började han gråta och jag tog upp honom och han sa mema saknar morfar. Nu vet jag inte om han verkligen menade precis vad han sa eller om han tror att det är det man säger då på senaste tiden är det allt jag sagt när jag varit ledsen. Jag hoppas på att han förstod vad han sa för det känns bra för mig att han också saknar morfar.