på bussen

Igårkväll på bussen på väg hem från jobbet så började jag tänka på pappa. Kanske för att det var ett år sen han blev sjuk och för att bussen åker förbi pappas och pappasänkas gamla hyreshus. Kände att det började bli tjockt i halsen och ögonen vattnades men jag svalde tårarna. När jag gick av den bussen och väntade på min andra buss så pratade jag lite med pappa då jag stod ensam då. Sa att jag saknade honom otroligt mycket och att var orättvist. Det var ju meningen att han skulle finns med tills jag var i hans ålder, åtminstone. Fick inget svar men kände ändå att han lyssnade. Sen började jag såklart tänka på att det kan ju inte vara slut när man dör och började känna ångesten komma krypande. *suckar* Ibland blir livet bara för mycket!