Förbannad och lessen

Just nu är ett sådant där tillfälle där jag undrar om jag och sambon verkligen ska vara ihop. *suckar* Vi hade en liten dispyt som alltid om att ahn itne hjälper till hemma varpå han sa att det var en aspekt som vi aldrig tar upp. Jaha sa jag och bad honom berätta. Ja...jag jobbar ju 40timmar i veckan så det är din plikt att ta hand om hushållet. Snacka om att jag blev paff, sen lessen sen förbannad, allt gick på ca en minut. Sen visste jag inte vad jag skulle säga mer än mansgris, din MANSGRIS!! Sen gick jag därifrån för jag blev äcklad bara av att se honom. Jag är fortfarande så arg att jag inte vet var jag ska ta vägen. Fine, jag går heltid på pappret i skolan men har bara skola 4 dagar i veckan men hallå sen ska jag hämta och lämna sonen och laga mat varje dag. Maten är oftast helt klar när sambon kommer hem. Det är heltid för mig sen allt annat som ska göras som jag ofta gör och är bitter över det är tydligen min plikt. Usch...jag vet varken in eller ut *lessen* Efter nästan 3½år så undrar jag på allvar om det här är förhållandet för mig. Går det att leva ihop med någon som jag älskar men som tycker så här?? Jag är sååå besviken. Har inte velat titta på honom ens, vet inte vad jag sa göra. Sambon och sonen åkte just me farmor och farfar till båtmässan. Jag hade bett sambon att de skulle hitta på något så jag skulle få plugga idag. Innan sambon gick och det enda jag fortfarande hade sagt till honom var mansgris så sa han hejdå, jag ville inte ens säga hej till hans föräldrar för jag var så arg. Sambon sa hejdå och tog mig på knät, jag flyttade på knät och visste att jag ville säga något men visste inte vad. Jag tycker inte om dig just nu sa jag till honom, jag tycker inte om dig speciellt mycket heller just nu sa han och gick. Jag är upprörd, förbannad och lessen och det är meningen att jag ska plugga *suckar*

Det finns bara två saker som är fina just nu och det är min älskade son och sen är det att Jessica har fött en liten söt Alicia!!