Jag bara undrar....
...var kan man ta vägen när monster som kallas två års trots tar över sonen?? Var på middag hos farmor och farfar idag och på en kväll lyckades sonen; slänga mat på sin ömma moder, ta sönder en av farmors tallrikar, nästan slå ner farfars tv, springa säkert tvåtusen varv runt köket och vardagsrummet och ha vilt ballongslagsmål med kusin, farmor, farfar, faster, fasters man, mamma och pappa. Sonen somnade som en stock i bilen från farmor och farfar. Hoppas den här trötta mamman får sovmorgon imorgon!!
Tur att han är jäkel på pussel sonen iaf *flinar*
3 Comments:
Ja de där hemska trots stunderna
är alltid lika jobbiga för en mamma!
I förrgår stod vår minsta och skrek stick, dumma, stick åt några rara gamla släktingar som bara ville lämna en blomma!
Man får skämmas...
fast med en sovmorgon klarar man av en dag till!
Go Willi! RUN RUN RUN!!
Make them all go insane! moahaha!
skoja bara. ;)
Men är det inte lite roligt ibland? när man inte håller på att dö av trötthet menar jag såklart. ;P
Hur kan såna där små liv ha så mycket energi? Det behövs ju i resten av livet också.
Skicka en kommentar
<< Home