tårar och vatten

På sommarn finns det aldrig något att kolla på när man vill slö titta. När jag kanal surfade för ett tag sen så var det enda som jag kunde tänka mig att titta på filmen ömhetsbevis. Jag visste någonstans att jag nog inte borde se den...nu på slutet kom jag på varför. När mamman dör i cancer så säger hennes mamma: jag trodde att det skulle bli lättare när hon väl dog men det blev bara svårare. Gråtandes tänkte jag att precis så är det. Hur svårt jag än tyckte att det var att veta att min älskade pappa skulle dö så var det ingenting mot de känslor som uppkom när han väl dog.

Nu till något annat...
Igår så åkte vi segelbåt, det var min första gång. Motorbåt har jag åkte en massa saker men segelbåt har jag alltid tyckte varit läskigt. SAmbon tjatade sig till att jag skulle ge det en chans så visst. Sonen ÄLSKAR att åka segelbåt så jag tänkte att så farligt kan det väl ändå inte vara?

Först var det hur skönt som helst men då var vi i lä också. Sen när vi kom ut mer på öppet vatten då tyckte jag snabbt att det inte var lika roligt längre. Jag blev super rädd vilket gjorde att sonen också blev det. SAmbon hade det lite svårt då bara han kunde styra båten och jag var helt bort av rädsla. Det var ordentlig sjögång och båten var på högkant. Jag sa till sambon att jag aldrig mer ville vara med om någon segling. Sambon blev lessen men förstod var jag kom ifrån, kanske ändrar jag mig och kanske inte.

Hur läskigt det än var så kan jag inte mer än säga att jag älskar vattnet.

Igår efter filmen som jag, sambon och min svär-syster (min yngsta svägerska) såg och jag och sambon skulle lägga oss så möttes vi av den här synen:

Sonen hade någon gång under natten dragit ner mitt täcke och min kudde och lagt sig nedanför vår säng. Gubben, värsta sötnosen!! Han har för övrigt bara blöjja på natten nu :)