RIP
Idag för ett år sen var det sista gången jag såg dig levande. Varje dag som går blir det lite lättare men det är ändå det svåraste som finns. Ingen kan riktigt förstå hur det känns. Alla andra har glömt att det var ett år sen men inte jag och jag kommer aldrig glömma. Men finns andra saker som jag inte kommer ihåg som ditt skratt och din röst. Aldrig trodde jag att sorg kunde vara så förlamande, att jag kunde bli fast i min lilla bubbla av sorg och bara se livet leka vidare utanför. Jag saknar dig varje dag!
1955-2005
Du fattas mig!
posted by Fröken @ 10:20 fm
2 Comments:
ingen fattar hur jobbigt det är och att varje dag finns tanken där... jag kan inte förklara att pappa inte finns hos mig och att det tar på mig varje dag, VARJE DAG.... pappa fattas mig med, det var så rätt skrivet på han ljus!
Hoppas er pappa känner hur älskad han fortfarande är där han befinner sig nu..
Skicka en kommentar
<< Home