vardagstrubbel i livet som mamma

Mitt hjärta är rispat.

måndag, maj 08, 2006

somedays...

Det känns som det är samma sak som jag skriver här hela tiden; saknar pappa...snart ett år sen han gick bort, kan inte engagera mig att plugga och jag jobbar ganska mycket. Det som kanske inte kommer fram är att jag har kul! När jag inte har ångest över livet och döden, pengar och csn så har jag verkligen kul! Det som känns mest paradoxalt är att jag har mest kul på jobbet, jag jobbar med roliga människor och tar hand om underbara människor.

Sonen börjar bli stor...snart 3 år. Vet inte riktigt vart tiden har tagit vägen för jag vet att jag har varit med hela tiden *flinar* Värsta stora killen. *stolt*
Dumma datorn är omformaterad och väääärldens trögaste...hata!

Ska försöka hitta hit lite oftare men det är svårt när jag tappar bort vad jag ska skrivas på vägen. Men det viktigaste att veta är att även om det verkar tomt här så finns jag här, jag kollar sidan efter kommentarer och försöker att hitta saker att skriva.
Börjar bara bli gammal *as garv*

1 Comments:

At 7:04 em, Anonymous Anonym said...

börjar min älsklingstjej få alzheimers light? :) Det är bra, då slipper jag känna mig så ensam. Du är iallafall bäst i hela världen och det är så himla kul att du trivs så bra på jobbet!! Är helt säker på att din pappa är jätteglad för din skull, var han nu befinner sig nu, och att han finns där och skyddar dig!!

Saknar dig baby!
Puss

 

Skicka en kommentar

<< Home